you might see the sun


och så är jag ba sjuk och fastän jag ligger hemma och sover så försvinner aldrig stressen för det funkar inte det funkar inte det funkar inte så.
och mitt hjärta slutar aldrig blöda och jag känner mig aldrig tillfreds med något. men hur göööör man då? det går ju inte. skriver på min bok som aldrig kommer bli klar.
jag är ju bara sexton säger dom, men i dessa tider är inte sexton "bara". det är nu man gör karriär för ju yngre desto bättre, det vet alla. kan inte sluta äta kan inte sluta
dansa kan inte sluta gråta. skolan dödar mig, repetoaren dödar mig, ångstesten dödar mig, prestationsångesten dödar mig. vill till malmö för jag älskar malmö för
det är det bästa som finns. eller så vill jag bara rymma iväg för jag hinner inte med. inte någonstans hinner jag med. tror jag behöver gå och bli kär eller något.
gå ner i vikt vore kul men slutar aldrig aldrig äta för det är omöjligt och jag blir bara risigare och risigare och snart vet jag inte vad jag kommer ta mig till. måste rycka upp mig. bli positiv. eller nej. positiv suger. fuck livet.

allt jag vill är sluta och börja om. men så enkelt är det inte och kommer aldrig att bli. vill bara lägga av. lägg av lägg av lägg av. nejanejanejanejanejaneja.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0